ETT RIKE AV MÖRKA LÖFTEN
Angels Var
Skrivarens inofficiella dagbok, som återfanns sjutton år efter att den komponerats av en registerhistoriker som genomförde en rutinmässig arkivinventering, skulle så småningom citeras i den akademiska litteraturen om förreformtiden för de juridiska relationerna mellan féer och dödliga som den mest fullständiga samtida redogörelsen för den specifika mekanism genom vilken dödliga undersåtar införlivades i fae-tjänstestrukturer under perioden då det gamla förbundet var aktivt. Historikern som hittade den beskrev den i sina egna anteckningar som ett dokument som lästes som en person som bevittnade en händelsekedja som de inte kunde förhindra och inte kunde slita blicken från, vilket var den korrekta beskrivningen av både tidskriftens kvalitet och skrivarens erfarenhet av att producera den. Dagbokens sista anteckning, daterad tre månader efter signeringen den beskrev i inledningen, var tre meningar: 'Hon kom i morse. Hon hade planerat detta i månader. Jag hoppas planen fungerar.' Historikern som hittade journalen noterade att anteckningen var korrekt daterad och gick sedan till de officiella arkiven för att kontrollera resultatet och hittade, i fae-rådets register från sex veckor efter journalens sista anteckning, den specifika dokumentationen som bekräftade att planen hade fungerat. Den skuld som Miras vårdnadshavare hade ådragit sig var i sig resultatet av en mekanism som arkivets arkivavdelning – om man visste var man skulle leta, och om man hade den specifika perceptuella kvalitet som möjliggjorde sökandet – kunde ha avslöjats som något annat än en naturlig affärsplikt. Förmyndaren hade varit anställd i Court of Mists avdelning för dödlig personal, vilket var den specifika anställningskategori som skapade skuldinstrumentet genom en standardkontraktsperiod som ingen dödlig anställd någonsin fått förklarad för sig: arkivåtkomstsäkerheten, en klausul i det vanliga dödliga anställningsavtalet som skyddade domstolen från kostnader för arkivåtkomst av den anställdes anhöriga under anställningstiden. Klausulen var begravd på kontraktets femtonde sida och skrevs på det arkaiska fae-juridiska språket att registrets översättningstjänster officiellt fanns tillgängliga för att hjälpa till med och att dessa tjänster i praktiken systematiskt var otillgängliga för dödliga anställda som ville använda dem. Klausulen hade aldrig aktiverats mot en dödlig anställds beroende före Mira. Aktiveringen var den första användningen. Specifika målinriktningar berättade hela historien för alla som tittade. I fråga om skulden som ingicks den fjortonde dagen i frostmånaden, under det tredje året av den nuvarande domstolens suveräna regeringstid, som bevittnas och transkriberades av den undertecknade skrivaren i fae-kontraktsregistret, anges följande villkor i bindande avtalets språk och får inte ändras, ändras, eller upplöses utom genom de mekanismer som anges här, eller genom dödsfall av alla undertecknande parter: gäldenären, en Mira från Ashenveil, dödligt född, nitton år gammal enligt dödlig räkning, samtycker till att avstå den tid hon frivilligt tjänat till Dimmans domstol för en period på högst tre år, i utbyte mot att den utestående skyldighet som hennes förmyndare hade ådragit sig upphävt, nu avliden, enligt villkoren i det ursprungliga Arkivets anställningsavtal daterat sju år tidigare. Dimmans domstol går med på att tillhandahålla bostad, försörjning, säker passage inom palatsets territorier och skydd mot anspråk från externa parter under tjänstgöringens varaktighet. Gäldenären erkänner full förståelse av ovanstående villkor och samtycker till kontraktets bindande natur enligt fae-rätten.